fy fan säger jag bara, vad livet bara kan vända på en fem öring...för en vecka sedan lekte verkligen livet, 2009 skulle bli "mitt" år. jag har träffat väldigt många nya människor och bara gjort de där spontana sakerna man aldrig skulle drömma om...jag har känt nu att gbg är mitt "hem" nu..men som jag å en bekant, när livet e på topp kommer DET där som får än att bara springa rakt in i väggen...
alla små saker som man tog med en klackspark känns nu som ett berg att bestiga, helt sjukt...
i söndax var ja barnvakt åt tilde bus, allt va topp vi va på bio å universeum..syrran å co åkte iväg för att se madonna..ja å T låg å myste i sängen för de va natt tajm då ringer syrran...å allt bara blir nattsvart..."de har hittat mamma, hon e död"


(hoppas du har det bra där du är...)

nu e jag tillbax i gbg igen efter att varit i norrköping hela veckan, helt sjukt va mycket det är att ta tag i å tänka på..
men mamma varför gjorde du det du gjorde, vad hände??? jag har så många frågor utan svar..!!!
vad tänkte du??? fy fan för att dö så ensam, å på det sättet...varför drog du bara ifrån oss..å på det sättet  du gjorde det...jag kan palla med en naturlig död men INTE detta....det lämnar så sjukt mycket frågor som man aldrig kommer få svar på,å ångest för att du inte kom å bad om hjälp eller gav någon hint om vad som skulle hända...


( förlåt gubben, för jag inte kunde ta hand om dig. men nu e du med matte igen iaf...)

ska fan aldrig skaffa djur, du somna in i mitt knä, dumma hund du va så glad när vi träffades igen..å när vi gick in till veterinären du pussa sönder henne, jag tänkte fan hugg henne de e ju hon som kommer ge dig sprutan..men nae då så glad så glad...har nog aldrig gråtit så mycket framför en okänd människa, för salle gråter aldrig hon visar aldrig..men då släppte allt...de rann floder... å du är den enda som vet vad som hände i helgen, har nog aldrig önskat som i tisdax att jag kunde prata hund språk....


har en sjukt jobbig tid framför mig, men som de säger"det som inte dödar än stärker..."
får inte ur mig mer nu, har så mycke men det kommer liksom inte ut...


TACK för ni finns!!!!!!! ni vet vilka ni är som ska ta åt er....jag e jättetacksam jag lovar, men ni som känner mig vet att jag inte kan prata känslor å inte för den delen visa..som sagt salle till-låter sig inte att falla...(utåt iaf)..

VA RÄDDA OM ER!!!!!!!!!!!!!!!!!