jahopp livet rullar visst på ändå, iaf på utsidan å i salle land..
två veckor har gått å inte tusan har man kunnat sova mer än två timmar i sträck om natten.
jobbet känns meningslöst att gå till, man e där enbart visa upp sig för att kunna få lön typ...
om tre veckor skulle jag egentligen flyttat å bytt jobb, såg fram mot detta så mycket..men men någon där uppe vill sätta käppar ihjulet, kanske var tiden inte mogen för jag skulle flytta från gbg än..hmm
att sörja har helt plötsligt blivit en press, alla råder än till att gråta ut, vara ledsen e du inte det nu kommer det ifatt dig sen..
men va tusan de kommer inte på beställning utan de dyker upp i de mest oväntade situationer, då man inte kan får vara det..man biter ihop skickar iväg ett leende å säger de knallar på=)
när ens inre inget annat än vill ligga i en trygg famn känna sig liten bli ompysslad, inte skämmas för tårarna som rullar ner för ens kinder..
för det är det som e mitt problem, att visa känslor. har aldrig vart bra på det å kommer nog inte bli det heller..e man uppvuxen i en familj utan kärlek så blir ens personlighet därefter...totalt iskall!
allt e på topp, man ska inte tynga andra med ens inre problem. däremot e man först på plats när någon annan e ledsen, man vill finnas för andra men vill att ingen ska se eller tyda hur man själv mår...knäppt!?!?!
ja lite kanske.....

men varför kan jag inte få ro till att sova, de e inte det att jag ligger å tänker å grubblar sönder mig, utan de bara går liksom inte på något konstigt  vis....ingen ide att haka upp sig på egentligen, de löser väla sig snart...

torsdags kväll fyra dagar kvar till begravning, vill egentligen inte gå vill inte fara hem till norrk.det är där jag blir påmind om allt som hänt. så länge jag e i gbg känns allt som förut, vill inte ens prata med min syster längre...
 e de att fly från allt???

i salle land händer det roliga saker, grannen som blivit stor kicka firades i lugnt tempo. med middag lite alkoholhaltiga drycker, trevligt sällskap..en mysig kväll helt enkelt...vi stötte på lite konstiga människor på spånkan, men de e vardagsmat nu förtiden. de händer  nästan alltid att vi /jag hamnar i en skruvad situation som vi kan blicka tillbax å skratta åt sen...
och NEJ min granne, denna gång ska jag inte lyckas charma.jag kan ta det att man inte lyckas varje gång, hade iof vart en utmaning ..hmm... haha nä skoja bara....=) se men inte röra finns det ju något som heter...!!


jo just de ja, har även lyckats damma av innebandy hjälmen igen.. =) kanske inte kommer va på topp i humöret de första tränings veckorna men vi jobbar på det.. tack för jag får vara med, de e ett gött break i vardagen=)

"tack för du tog emot mig när jag våga falla för en gångs skull..."